Agneta Horn

Agneta hatade förmodligen Ekebyhov. Som barn tvingades hon bo här tillsammans med sin elaka faster, Ebba Leijonhufvud.

Med tunna, sirliga bokstäver skriver Agneta Horn i sin dagbok som tillhör de märkligaste litterära verken från 1600-talet, om vardagslivet i en mäktig familj i stormaktstidens Sverige. Om hur faster Ebba låter smiska henne, en ibland flera gånger om dagen. Språket är ofta grovt – ”drag till hälwites, din byting” och ”jag arma barn, måste strax få hugg för den horans skull”.

Familjen Horn är förmögen, men drabbas ändå hårt av krig och sjukdom. Agnetas pappa, fältmarskalken Gustaf Horn, tar med sig familjen ut i det 30-åriga kriget. Medan Gustaf är i fält med kungen, dör Agnetas mamma Kristina av pesten i den polska staden Stettin. Agneta skriver att hon och lillebror Axel blir slagna med ris “så att vi såge ut som flådda ekorrar” av de två pigor som tar hand om dem efter mammans död. Agneta och Axel får dåligt med mat och när de skriker av hunger om nätterna kommer ingen till tröst, då pigorna ”inte ville stiga upp ifrån sina bussar (soldater), som de hade i sängen hos sig”.

Inte blir det bättre när barnen hamnar hos faster Ebba Leijonhufvud, som också befinner sig i Polen. Det är hos henne Agnetas lillebror Axel fryser ihjäl, efter en natt i ett rum där det snöar in genom ett trasigt fönster. En av dem som är snäll mot den moderlösa Agneta är hennes farbror Klas Horn. Men även han dör, i blodshostan.

När Agneta är tre år får hon följa med Ebba Leijonhufvud till Berlin, dit Ebba blir kallad för att bli hovdam hos drottning Maria Eleonora som sörjer Gustav II Adolf som nyss dött i Lützen. I dagboken skriver Agneta att hon är en av få som släpps in i rummet där drottningen stängt in sig för att sörja kungen. Att det var draperat i svart tyg och att drottningen härinne förvarade kungens hjärta i ett skrin bekymrade inte lilla Agneta. ”Alltid hade jag något att säga ty jag var mycket glad” , skriver den vuxna Agneta om tiden hos änkedrottningen i Berlin.

Senare seglar Ebba och Agneta tillsammans hem till Sverige. Med ombord finns tre lik – Agnetas mamma Kristina, hennes lillebror Axel och hennes farbror Klas Horn. Trots att Agneta hellre bott med sin mormor, tvingas hon nu tidvis bo med Ebba Leijonhufvud bland annat här på Ekebyhov.

När hon är 16 år trotsar Agneta faster Ebba då hon på en bal hos drottning Kristina på slottet Tre kronor vägrar dansa med den man Ebba utsett som hennes blivande make. Mot alla konventioner lyckas Agneta själv välja man och förlovar sig i hemlighet med kavalleriofficer Lars Cruus. 1649 gifter de sig på Agnetas morfar Axel Oxenstiernas favoritslott, Tidö. De får fem barn, varav två dör innan de fyllt två år.

Forskare tror att Agneta Horn skrev dagboken som vuxen, i samband med att hennes pappa Gustaf Horn dog 1657. Hon skrev den troligen som ett inlägg i arvstvisten mellan henne själv och pappa Gustafs andra fru, Sigrid Bielke. Agneta Horn kan ha överdrivit sitt lidande, för att få ärva mer.

”Beskrivning över min elända och mycket vedervärtiga vandringes tid samt alla mina mycket stora olyckor och hjärtans stora sorger som mig därunder hopetals har mött alltifrån min första barndom, och huru Gud alltid har hulpit mig med ett gott tålamod igenomgå alla mina vedervärtigheter.”

Text: Maria Ullsten